Jaha. Vad skriver man nu då? Kommentera någon nyhet från kvällstidningarna kanske? Skriva något som hänt mig sen sist? Eller varför inte bara spy ut lite känslor och cementera det faktum att Ett Jefla Liv är en emo-blogg?
Nä, jag berättar om vad som komma skall. Och ett vägskäl.
Jag är alltså i Sunne, hemma i föräldrarnas hus. Den vanliga tryggheten störs något av att köket håller på att göras om och det sitter en okänd snickare på huk och sågar när jag kommer ner och ska ta min frukostmacka nu vid 14.00. Repetitionen igår gick bra, vi kommer nog få Sillegården och dess gäster att dansa ikväll, och dessutom hade vi jävligt roligt. Det är ett riktigt skönt gäng. Vi satt kanske uppe till fem, och var mer trötta än fulla när vi gav upp.
Det har dock presenterats ett problem. Eller en möjlighet. Det är nämligen så att Oscar och hans morsa Inka är sugna på att åka upp till konserten ikväll och kolla. Helt plötsligt finns Karlstad som ett alternativ. Jag vet ärligt talat varken ut eller in, men förmodligen kommer jag att åka dit, gå på Koriander och göra bort mig. Nej. Usch. Blä. Fy.
Fast om man bara går på Ankan lite då? Lite o-hype, liksom.
Vi får se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar