Me, myself & I

När jag var hemma hos mina föräldrar i Sunne sist så satt jag och bläddrade igenom fotoalbum och skolkataloger. Det väckte såklart massa minnen till liv och jag både skrattade högt och blev melankolisk när jag granskade mitt förflutna i bilder. Hela tiden när jag satt där, försunken i de dammiga böckerna, så tänkte jag på er, mina läsare. Jag vill dela med mig av den här upplevelsen med er. Bjuda er på några tårtbitar ur mitt förflutna. Here goes nothing:


















I början på 50-talet var jag något av en nörd. Jag var ordförande i schackklubben, tuggade Wrigley's när alla andra tuggade Juicy fruit, och fick alltid nobben av tjejerna jag spanade in. När jag såg den här bilden undrar jag om det inte var denna som var Mike Myers inspiration när han skapade Austin Powers. Behave!


















I början på 60-talet var jag så jävla efter. James Dean-perioden var liksom över, och det var Beatles som gällde. Detta hade såklart varken jag, eller mina kompisar förstått, men vi överlevde ändå. 1961 var för övrigt det året då vi vann distriktsmästerskapet med schackklubben. Vi firade med Milkshakes och en raggarrunda. Vilka tider.


















Summer of love var ett minne blott och sjuttiotalet och dess ångest hade piskat över oss likt en tsunamivåg. De flesta av oss gjorde dåliga val då förvirring och lsd-rus förblindade våra sinnen. Mitt misstag stavades Dansband. Ingen bra tid för mig.


Så såg det ut när jag växte upp. Jag ska se om jag kan återkomma med 80- och 90-talet. Det var mycket Michael Jackson i klädmodet och mycket Per Gessle i hårmodet på den tiden, så jag får se om jag vågar offentliggöra dem.

Nu blir det lunch.